Tirzepatide (LY3298176)

I den här fas 3-studien (SURPASS-1) med 478 vuxna med typ 2-diabetes som inte var tillräckligt välkontrollerade med kost och motion fick deltagarna tirzepatide i tre olika doser eller placebo som injektion en gång i veckan i 40 veckor. Alla tirzepatide-doser sänkte långtidsblodsockret (HbA1c) klart mer än placebo, och de flesta nådde blodsockermålen. Deltagarna gick också ner i vikt.

I den här studien med 1879 patienter med typ 2-diabetes jämfördes tirzepatide med semaglutid, båda som injektion en gång i veckan i 40 veckor. Tirzepatide sänkte långtidsblodsockret (HbA1c) minst lika mycket som semaglutid, och vid högre doser mer. Viktminskningen var också större med tirzepatide. De vanligaste biverkningarna var milda till måttliga mag-tarmbesvär i båda grupperna, som illamående, diarré och kräkningar.

I den här studien (SURPASS-4) med vuxna med typ 2-diabetes och hög risk för hjärt-kärlsjukdom jämfördes tirzepatide med insulin (glargin), båda i minst 52 veckor. Tirzepatide sänkte långtidsblodsockret (HbA1c) mer än insulin. Mag-tarmbesvär som illamående, diarré, minskad aptit och kräkningar var vanligare med tirzepatide och var i stort sett milda till måttliga. Studien var särskilt upplagd för att bedöma hjärt-kärlsäkerheten.

I den här 72 veckor långa fas 3-studien (SURMOUNT-1) fick 2539 vuxna med fetma, men utan diabetes, tirzepatide i tre doser eller placebo som injektion en gång i veckan. Deltagarna gick ner betydligt i vikt – i genomsnitt 15 till 21 procent beroende på dos, mot runt 3 procent med placebo. De flesta nådde minst 5 procents viktminskning, och många över 20 procent. De vanligaste biverkningarna var milda till måttliga mag-tarmbesvär, främst under upptrappningen av dosen.

I den här 72 veckor långa studien (SURMOUNT-2) fick 938 vuxna med både fetma och typ 2-diabetes tirzepatide (10 eller 15 mg) eller placebo som injektion en gång i veckan. Deltagarna som fick tirzepatide gick i genomsnitt ner runt 13 till 15 procent i vikt, mot omkring 3 procent med placebo. Betydligt fler som fick tirzepatide nådde minst 5 procents viktminskning. De vanligaste biverkningarna var milda till måttliga mag-tarmbesvär som illamående, diarré och kräkningar.

I den här studien (SURMOUNT-4) fick vuxna med fetma först tirzepatide i 36 veckor och gick då ner runt 21 procent i vikt. Därefter fortsatte hälften med tirzepatide, medan de andra bytte till placebo i 52 veckor. De som fortsatte gick ner ytterligare lite, medan de som bytte till placebo gick upp en stor del av vikten igen. Studien observerade alltså att fortsatt behandling var nödvändig för att behålla viktminskningen. Biverkningarna var mest milda till måttliga mag-tarmbesvär.

I de här två fas 3-studierna fick vuxna med måttlig till svår obstruktiv sömnapné och fetma tirzepatide eller placebo i 52 veckor – en del använde andningsapparat (PAP), andra inte. Tirzepatide minskade antalet andningsuppehåll per timme (AHI) klart mer än placebo i båda studierna. Deltagarna gick också ner i vikt, och flera andra mått förbättrades, som blodtryck och en inflammationsmarkör (CRP). De vanligaste biverkningarna var milda till måttliga mag-tarmbesvär.

I den här fas 2-studien fick 190 deltagare med leversjukdomen MASH och måttlig till svår ärrbildning (fibros) i levern tirzepatide i tre doser eller placebo i 52 veckor. Betydligt fler som fick tirzepatide fick tillbakagång av MASH utan att fibrosen förvärrades – upp till runt 62 procent, mot 10 procent med placebo. De vanligaste biverkningarna var milda till måttliga mag-tarmbesvär. Författarna påpekar att det behövs större och längre studier.

I den här efterhandsanalysen av en studie med 316 personer med typ 2-diabetes undersökte forskarna hur tirzepatide påverkar bukspottkörtelns insulinproduktion och kroppens insulinkänslighet, jämfört med dulaglutid och placebo. Tirzepatide förbättrade markörer för både insulinkänslighet och cellernas funktion mer än dulaglutid. Bara en liten del av förbättringen i insulinkänslighet kunde förklaras av viktminskningen ensam. Forskarna antyder därför att verkan på två receptorer ger egna mekanismer för blodsockerkontroll.

Den här i förväg planerade analysen samlade alla sju SURPASS-studierna av tirzepatide vid typ 2-diabetes, med data från över 7000 deltagare. Målet var att se om tirzepatide påverkade risken för allvarliga hjärt-kärlhändelser (som hjärtinfarkt, stroke och hjärtdöd). Jämfört med kontrollgrupperna ökade tirzepatide inte denna risk. Författarna drar slutsatsen att tirzepatide inte gav högre risk för allvarliga hjärt-kärlhändelser hos personer med typ 2-diabetes.

Den här översiktsartikeln sammanfattar tirzepatide, det första godkända läkemedlet som verkar på två receptorer (GIP och GLP-1) samtidigt, mot typ 2-diabetes. Författarna hänvisar till fem studier (SURPASS 1–5) där tirzepatide sänkte långtidsblodsockret och kroppsvikten mer än tidigare enskilda läkemedel, och mer än semaglutid och insulin. De vanligaste biverkningarna var mag-tarmbesvär. Analyser tydde inte på ökad risk för hjärt-kärlhändelser. Författarna påpekar att verkningsmekanismen fortfarande inte är helt klarlagd.