DSIP (Delta Sleep-Inducing Peptide)

Den här översiktsartikeln beskriver DSIP som en liten nonapeptid som främst främjade djup sömn (deltasömn) hos kaniner, råttor, möss och människor, medan den hos katter påverkade REM-sömnen mer. Effekten följde en U-formad kurva beroende på dos och infusionstid. DSIP-liknande ämne hittades i hjärnan, andra organ och blodet hos flera däggdjur. Utöver sömn kopplades ämnet till förändringar i elektrisk hjärnaktivitet, signalsubstanser, dygnsrytm och rörelse, hormonnivåer och psykologisk prestationsförmåga.

Baserat på titeln: Det här är en översiktsartikel om delta-sömninducerande peptid (DSIP).

Den här översiktsartikeln sammanfattar hur olika neuropeptider påverkar sömnen hos människor. Författarna beskriver att balansen mellan hormonerna GHRH och CRH är central för normal sömn: GHRH främjar djup sömn, medan CRH har motsatt effekt. Vid åldrande och depression förskjuts balansen mot CRH, vilket stör sömnen. Vissa peptider främjar sömn, medan andra stör den. Enligt artikeln är betydelsen av DSIP för sömnregleringen hos människor hittills oklar.

I den här lilla pilotstudien fick 7 patienter med kroniska, svåra smärttillstånd (migrän, kärlrelaterad huvudvärk, tinnitus och psykiskt betingad smärta) DSIP givet intravenöst under flera dagar. Hos 6 av 7 patienter blev smärtnivån betydligt lägre, och samtidigt minskade depressiva besvär. Författarna beskriver detta som en tidig, utforskande studie. På grund av det mycket låga antalet deltagare är fynden osäkra och bör tolkas med försiktighet.

I den här djurstudien på råttor undersökte forskarna hur DSIP påverkade nivåerna av substans P, betaendorfin och stresshormonet kortikosteron vid långvarig stress. DSIP gav tydliga förändringar i dessa ämnen i hypotalamus och blodet. Forskarna menar att DSIP kan påverka motståndskraften mot känslomässig stress genom att sätta igång en kedja av reaktioner mellan olika signalsubstanser och hormoner. Effekten skilde sig åt mellan två råttstammar med olika stresstolerans.

I den här djurstudien på råttor jämförde forskarna DSIP med preparatet Deltaran. Båda påverkade nervaktiviteten i hjärnområden kopplade till känslor och stress på liknande sätt. Råttor som fick Deltaran hade bättre blodförsörjning till hjärnan, och alla överlevde ett efterföljande tillstånd med blodbrist i hjärnan, medan 38 % av råttorna utan Deltaran dog. Forskarna ser detta som ett möjligt tillvägagångssätt för att skydda mot stress och stroke.

Den här översiktsartikeln påpekar att kopplingen mellan DSIP och sömn aldrig har dokumenterats väl, bland annat eftersom genen och en möjlig receptor inte har hittats. Författarna menar att hypotesen om DSIP som sömnfaktor står på svag grund. De föreslår i stället att det kan finnas ett eller flera DSIP-liknande ämnen som förklarar den observerade aktiviteten. Vissa konstgjorda DSIP-varianter främjade djup sömn hos kaniner och råttor, medan DSIP självt inte gjorde det. DSIP:s naturliga roll är fortfarande oklar.

Den här översiktsartikeln uppdaterar kunskapen om DSIP från mitten av 1980-talet. Den beskriver både sömnfrämjande och sömnstödjande effekter hos djur, samt utforskande arbete inriktat på möjlig användning vid sömnlöshet, smärta och abstinens. Immunkemiska studier gav mer insikt i var DSIP-liknande ämne finns naturligt i kroppen och antydde möjliga kopplingar till vissa sjukdomar. Författarna betonar att både de fysiologiska funktionerna och verkningsmekanismen fortfarande inte är fastställda.

I den här djurstudien på råttor fick djuren DSIP i näsan före och efter en framkallad stroke, under sammanlagt åtta dagar. Skadeområdet i hjärnan var något mindre hos DSIP-behandlade djur, men skillnaden var inte statistiskt säkerställd. Däremot förbättrades rörelseförmågan (mätt i ett balanstest) tydligt hos råttorna som fick DSIP. Forskarna drar slutsatsen att DSIP i näsan gav snabbare återhämtning av motoriska funktioner i den här djurmodellen.

I det här laboratorie- och djurförsöket undersökte forskarna hur DSIP påverkade energiproduktionen i mitokondrierna (cellernas kraftverk) i råtthjärna. DSIP ökade energiproduktionens effektivitet. Hos råttor som utsattes för syrebrist sjönk mitokondriernas aktivitet, men förbehandling med DSIP förhindrade detta fall helt. Forskarna menar att detta kan bidra till att förklara den stresskyddande och antioxidantliknande effekt som har observerats för DSIP.

I den här djurstudien utsattes råttor för syrefattiga förhållanden som på hög höjd, vilket stör sömn och minne. Råttor som fick fosforylerat DSIP (p-DSIP) injicerat fick bättre sömn och klarade sig bättre i ett minnestest (vattenlabyrint). Behandlingen påverkade också nivåerna av signalsubstanser och vissa enzymer i hjärnan. När forskarna blockerade DSIP:s sömneffekt med naloxon försämrades minnet igen. Forskarna drar slutsatsen att bättre sömn tack vare p-DSIP stödde minnet under simulerad vistelse på hög höjd.