BPC-157 (Body Protection Compound-157)

I den här djurstudien på råttor lossades en hälsena från hälbenet, en skada som annars inte läker av sig själv. Ämnet BPC 157 förbättrade läkningen mellan sena och ben: senan blev starkare och rörligare, och bindväven var bättre organiserad. En inflammationsdämpande steroid försämrade läkningen, medan BPC 157 motverkade denna försämring. Forskarna rapporterade ingen toxicitet. Det här är en djurstudie, och resultaten kan inte utan vidare överföras till människor.

I det här laboratorieförsöket studerade forskarna hur BPC 157 påverkar senceller från råttor. Ämnet fick celler att växa ut snabbare från senvävnad, överleva bättre under stress och röra sig mer. Själva celldelningen påverkades inte direkt. Effekten verkade gå via en viss signalväg i cellerna. Det här är ett laboratorie- och djurförsök och säger ingenting om effekt hos människor.

I det här laboratorieförsöket med senceller från råttor ökade BPC 157 mängden av en receptor för tillväxthormon i cellerna. När tillväxthormon tillsattes delade sig de behandlade cellerna mer. Forskarna menar att detta kan bidra till att senvävnad läker. Det här är ett laboratorieförsök på celler, och resultaten kan inte överföras direkt till människor.

I den här djurstudien på råttor skadades övergången mellan muskel och sena, en skada som annars inte läker av sig själv. Råttor som fick BPC 157, antingen i bukhålan eller via dricksvattnet, fick bättre läkning, starkare vävnad och bättre funktion, och skadan försvann till slut helt. Ämnet motverkade också muskelförtvining. Det här är en djurstudie och säger ingenting om effekt hos människor.

I den här djurstudien fick råttor en krosskada i en stor vadmuskel. BPC 157, givet antingen i bukhålan eller som kräm på huden, gav snabbare muskelläkning: mindre blödning och svullnad, bättre funktion och mer normala värden i muskelprover. Effekten uppstod oavsett när ämnet gavs. Det här är en djurstudie, och resultaten kan inte överföras direkt till människor.

I det här försöket, med både celler och skadad muskel- och senvävnad hos djur, undersökte forskarna hur BPC 157 påverkar nybildning av blodkärl. Ämnet hade ingen direkt effekt på celler i odlingsskål, men i levande vävnad förbättrade det kärlbildningen genom att öka en signalsubstans som kallas VEGF, vilket åtföljdes av bättre läkning. Det här är ett laboratorie- och djurförsök utan överföringsvärde till människor.

I den här djurstudien fick råttor en ryggmärgsskada. De som fick BPC 157 som en enda injektion efter skadan visade stadig förbättring: bättre rörlighet i svansen, färre spasmer och mindre skada på nervceller i mikroskop. Förbättringen höll i sig under lång uppföljning. Det här är en djurstudie, och resultaten kan inte utan vidare överföras till människor.

I den här djurstudien på råttor med magsår minskade BPC 157 sårytan och påskyndade läkningen. Injektion i muskel fungerade bättre än att ge ämnet i magen, och i vissa jämförelser var effekten bättre än läkemedlet famotidin. Vid långvarig användning hjälpte det slemhinnan att byggas upp igen. Det här är en djurstudie och säger ingenting om effekt hos människor.

Den här översiktsartikeln sammanfattar djurförsök där BPC 157 användes vid kirurgiska skarvar i mag-tarmkanalen och vid fistlar. Författarna beskriver att olika skarvar och fistlar läkte hos råttor som fick ämnet, även när läkningen var försämrad av andra faktorer. Det här är en sammanfattning av djurförsök, inte studier på människor.

Den här översiktsartikeln handlar om läkning av fistlar, alltså onaturliga förbindelser mellan vävnader, hos råttor som behandlats med BPC 157. Författarna beskriver att ämnet, som finns naturligt i magsaft, genomgående bidrog till att olika fistlar och kirurgiska skarvar i mag-tarmkanalen läkte i djurförsök. Det här är en sammanfattning av djurstudier och säger ingenting om effekt hos människor.

Det här är en fas 1-studie på friska frivilliga som skulle undersöka säkerheten och hur BPC-157 tas upp och bryts ned i kroppen. Studiens status anges som okänd, och inga resultat har redovisats. Vi kan därför inte säga något om vad den fann.

Den här översiktsartikeln sammanfattar forskning om BPC 157, ett ämne som finns naturligt i magsaft. Författarna beskriver att det i försök skyddar magslemhinnan och andra organ mot skadliga ämnen som alkohol och inflammationsdämpande läkemedel, påverkar blodkärl och blodflöde och motverkar muskelförtvining. Det här är en sammanfattning av huvudsakligen djur- och laboratorieforskning, inte studier på människor.